Julbord och distansering

2



Alan Walker - Faded

You were the shadow to my light
Did you feel us
Another start
You fade away
Afraid our aim is out of sight
Wanna see us
Alive
Where are you now
Was it all in my fantasy
Where are you now
Were you only imaginary
Where are you now

. -

Det var rätt
och sen var det inte det

Full tid slut kvar

Fullt upp. Det är bra.

Det är inte världen, det är du

Om det här med att ha passion, är det också att vara naiv? Är man kanske naiv inför sina egna känslor? Är någonting beständigt, och varför krigar man för något ena dagen för att sedan ge upp det nästa dag? Kan man någonsin lita på att något är verkligt?


I used to get mad at the world
Because of the changes
I used to yell at the wind
because it refused to go in my direction

Then I realized it's all me
I've been changing just as much
And now I can't get mad
Cause I don't know how to stay the same

Hej och hejdå

Update. Sov för lite. Lämnade Oslo. Kom till Göteborg. Firade en ungdom. Klättrade och sköt på bin. Nattligt deep talk med Mimmi.

Insåg att saker och ting faktiskt har förändrats till det bättre. Att jag fått lite perspektiv, lugnat ner mig och lärt mig ett och annat om mig själv. Och det är ju alltid bra.

Eller...?

Överallthärochnu

Jag har en vän. En vän som ofta får höra att hon svävar uppe bland molnen, att hon borde lugna ner sig, inte dras med i varje tanke, varje känsla. Vara lite mer logisk, klartänkt, inte överalltsamtidigt. Inte springa tvåhundra kilometer i timmen med varje tanke, inte fastna vid detaljer, inte försvinna iväg. Tänk inte så mycket hela tiden.

Vi är ganska lika hon och jag. Vi blir engagerade, exalterade, uppslukade av det vi har framför oss här och nu. Vi oroar oss, grubblar och funderar. Vi sjunker in i det så mycket att omvärlden försvinner. Vi kan vara här och nu så totalt och fullkomligt att det är det enda som betyder något, trots allt som vanligtvis finns i tankarna. Som borde finnas. Och hur underbart är inte det?

Att alltid vara realist, tänka sig före och "lugna ner sig" är sånt som matas och mals för oss, egenskaper som sägs vara viktiga. Och visst försöker vi göra det ibland. Lugna ner oss. Slipa ner kanterna, inte flyga så högt, inte sjunka så långt ner. Vara lite mer lagom, inte göra en så stor grej av saker. Sådärmittemmellanhelatiden. Men jag hade inte velat byta ut dessa toppar och dalar, hade aldrig velat bli den som inte känner något. En som aldrig försöker, som inte känner bubblet i magen i tid och otid, som inte vågar skratta åt sina egna skämt fastän ingen annan bryr sig. Jag kan inte skämmas för att jag gråter åt sorgliga reklamfilmer, tar låttexter på blodigt allvar eller blir generad av en enda blinkning. För att kunna ryckas med i sina känslor är det viktigaste som finns. Det härligaste och det hemskaste som finns. Det som lär oss mest om oss själva. För hur vet vi vad som verkligen är på riktigt om allting alltid är sådär lagom?




Heart - Crazy on you


Wild man's world is cryin' in pain
What you gonna do when everybody's insane
So afraid of one who's so afraid of you
What you gonna do, ohh